Onsdagskrönikan
God kväll!
Fart på vallen. Idag har det varit fullt drag på vallen. I skrivande stund spelas kvartsfinaler i singel A bland både damer och herrar. Annika Hogen spelade jämnt med Madde Ödqvist men känner att hon påverkades negativt av krönikörens vägledning. ”Efter fyra bollar i T:t drog jag den femte i staketet bara för att slippa bli omnämnd i krönikan”, muttrar hon. På banan bredvid spelade förstaseedade Victoria Högset mot Sussi Vucetic, i en match med ett genomsnittligt antal bollar över nät någonstans mellan 22 och 25. Då tycker jag ändå faktiskt att de slog på riktigt ordentligt. Victoria är emellertid snabb som en vessla och vann 6-1, 6-3 på drygt två timmar. Vid ett tillfälle uppstod emellertid ett problem, då Sussi/Victoria plötsligt bara hade tre bollar på sin bana medan Madde/Annika på banan bredvid hade fem. En boll hade alltså förirrat sig över på den andra banan. En mycket besvärande situation, som ni förstår. De fyra spelarna försökte gemensamt avgöra vilken boll som hörde till vilken bana. Bollarna är ju förutom med fabrikatet Slazenger mäkta med en siffra, just för att denna form av debacle skall kunna undvikas. Jag måste tala med Slazenger om hur vi kan lösa detta till nästa år, men i nuläget klarar bläcket inte mer än 18,000 slag, varför det inte går att skilja bollarna åt en bit in i andra set i en damsingel. Medan de enades om att välja en av bollarna slumpmässigt, slog Anna Wränghede för hårt på bollen för ofta, borta på bana Wilander, även i detta fall influerad av krönikören, och som följd därav blev det förlust mot Josefin Jarlheden i raka set. Den fjärde kvartsfinalen spelas mellan Elsa Ödqvist och ”svärmor” Cissi Grufman. Elsa är tacksam för att ha fått chans att ställa tillbaka skåpet där det ska stå, efter att hon och Tom förlorat i Mixed Steady Couples mot samma par som Tom och Cissi slagit i den öppna mixedklassen. Cissis enkla slutsats av detta förhållande var att det nu skall anses vara fastställt att hon är bättre i tennis än svärdottern Elsa, något som Elsa alltså försöker råda bot på. Jag återkommer i frågan, Cissi har första set men Elsa leder andra 4-3 och vill mycket ogärna vara rankad efter svärmor i familjen.
Dubbel ålder, trippelt spel, men bara en tiondel av poängen. Bland herrarna fick Filip Engström som vanligt en enkel resa, i detta fall mot Johan Sandberg som sett till att få spela tre raka matcher inberäknat diverse dubblar med olika familjemedlemmar. Det är förmodligen inte att betrakta som en fördel att spela tre gånger så länge än sin motståndare om man dessutom är dubbelt så gammal. En annan spelare som festar till med tre raka matcher är Peter Karlsson, som anmält sig tillsammans med dottern Saga i både mixed och generation. I detta sammanhang klurades en del på bänken om hur det kan hänga ihop att den skäggige farbrorn och Saga kan spela två matcher på Björkvallen samtidigt som Sagas skäggige farbror är på stranden? Det är inte enkelt.
En ganska enkel boll. En av de drivande i denna dialog är Magnus Ödqvist, a.k.a. Dr. Ödla, Ljugarns egen ortoped. Han har linkat in på kryckor efter att under sena tisdagskvällen ha fått hasa av bana Edberg på rumpan, för att sedan köras hem i bakluckan på någons bil. Väl hemma rullades han in till sängen (och bourbon-flaskan) på en sådan hjulförsedd solbädd som rimligen endast en ortoped kan förvara på sin altan, utifall att olyckan skulle vara framme. På fråga vad som egentligen hände konstaterar Dr. Ödla att Sandbergs slog en boll som egentligen var ganska enkel, men som Madeleine ändå missade. Han var då tvungen, han är ju man i familjen så att säga, att försöka nå bollen bakom Madde genom att kasta sig ner mot banans hörna, i spagat, varvid lårets baksida mer eller mindre fullständigt slets sönder. Jag nickar förstående. Den gör inte Madde. Hon snarare skakar på huvudet, ganska oförstående till bekrivningen av händleseförloppet. Ni förstår vad jag menar när jag säger att dynamiken på banan i klassen Mixed Steady Couples är något annorlunda än den i Mixed Open? Som tur var så spelade Ödlorna mot Johan och hans fru Lollo Sandberg, som råkar vara fysioterapeut, och därtill en i sin tennisbag mycket välutrustad sådan. Hon kunde därför ge en så omedelbar behandling att Magnus ändå kunde gå på kryckor idag och vi önskar Magnus snabb återhämtning.
Cheerleaders med pepparkakor, we love it. Stilpoäng för hejaklack utdelas till tungviktarparet Björkstedt/Strid, som hade hela tjocka släkterna på plats tidigt på morgonen. Särskilt framträdande i detta sammanhang var familjens egna cheerleaders Alexandra och Nadja, med pompoms och intränad dans. Efter att Björkstedt/Strid vunnit första set 6-0 mot Pelle och Markus Elblaus bjöd Alexandra och Nadja såväl publiken som motspelarna på sin dans inne på banan, varefter de bjöd alla spelare på pepparkakor. Inte helt förenligt med regler och praxis i samband med sidbyte efter set i Ljugarn Open, men ändå svårt att inte uppskatta. För övrigt fick även Persa som spelar med hockeylegendaren Putte Ericksson smaka varsin kaka efter sin vinst mot Peter Bergqvist och Magnus Berg (en match som kan anses representera turneringens enda Djurgården-AIK-derby, som slutade som det brukar i sådana sammanhang, med vinst för Djurgården).
Elsa är etta, Cissi är tvåa. Där slog Elsa in matchbollen mot svärmor Cissi, som alltså får hållas tills nästa år som rankad nr 2 i familjen bland damernas tennisspelare. Vi gratulerar Elsa till förstarankingen och önskar henne lycka till i semifinalen. Nästan precis samtidigt slog Axel von Poncgracz, the son of a bratwurst, om man ska lyssna på snacket i kön till grillen, in matchbollen mot Niclas Bloss, som tackar ödmjukt för lektionen. Jack Melcher-Claesson sitter bredvid och konstaterar att å ena sidan så slog ju Niclas och Alexander oss (Jack och Ulf) i dubbel (6-0, 6-4), men å andra sidan tog Jack set av Axel, vilket inte Niclas gjorde. ”Är jag då rankad högre än Niclas, till nästa år?”, undrar Jack. ”Bara om jag rankas sist av alla”, svarar jag, ”…annars går inte matematiken ihop”. Och det vore en helt befängd tanke, då jag inte har förlorat ett set mot Jack sedan den där gången 2005, då jag spelade med lapp för högra ögat och gipsad arm. På tal om gipsad arm gled Patrik Lundberg förbi med sin onda vänsteraxel (ni minns kanske, han med förslitningsskadan från uppkastet). ”Det handlar inte om uppkastet”, upplyser han mig. ”Problemet är att Åsa ställer vinglasen på översta hyllan i köksskåpet. Ibland har vi gäster också, och då måste ja upp där flera gånger med vänsterhanden”. Lasse Åberg noterar med visst intresse Patriks upplysningar från bänken, medan solen börjar sänka sig bakom Dauchez lada.
Tweeners är viktigt. Peter och Stefan, alltså farbrorn och Sagas farbror, stånkar och stönar på bana Davidson. Vän av ordning undrar om de spelar för att vinna matchen, eller för att slå flest tweeners. Peter jagar en boll som är en meter ute för att gå upp i ledning i tweener-ligan. Jag förklarar att den ändå inte räknas när den är ute. ”Vaddå inte räknas”, undrar Peter. ”Alla tweeners räknas. De är kanske det enda som räknas”. Peter kommer förmodligen att vinna dagens tweener-liga, då jag vet att han slog minst åtta i mixedmatchen med Saga mot Elsa Ödqvist/Wille Edman. Han ska få ett särskilt pris, för det blir inget pris i A-singeln. Stefan slår in matchbollen 6-3, 6-2.
Räv på banan, räv bakom stugan. På Wilander utspelas den sista kvartsfinalen bland herrarna. Marcus Nathan, Ljugarns kanske rävigaste och mest rutinerade spelare, tar emot William von Poncracz, just hemkommen från college. William har 5-1 men Nathan har läst klart och gnetar sig ikapp till tiebreak. William byter sida i 5-1 men Nathan har en plan, gnetar ikapp och vinner första set i tiebreak. Nathan tar även andra set, 6-3. Gammal är inte bara segast, utan även äldst, och rävigast. När Nathan och William går av banan syns en räv betrakta det hela från bokhäcken. Han vill nog gratulera sin broder till segern.
Sen kväll och många matcher. Sist ut för dagen har vi damdubblar och sedan Generation B. Hur kan det bli så många matcher, frågar någon som ska spela den fjärde matchen för dagen. Låt mig förklara: Anmäler man sig till många klasser kan man vara en av tre möjliga typer. Typ 1 är dålig på tennis och tycker så mycket om att få stryk att hen anmäler sig i flera klasser. En form av sado-tennisspelare. Typ 2 är toppladdad för att spela många matcher (tänk bolljompa) och går sedan runt på Björkvallen mot slutet av veckan knaprandes Voltaren och mer eller mindre täckt av olika neoprenlager. Typ 3 har helt enkelt begränsad förmåga att förstå konsekvenserna av sitt eget agerande. I denna kategori hamnar många av killarna i åldern 16-23. Damdubblarna går nu in på banan, klockan har passerat 20:00. Och sedan blir det generationsdubblar innan John Blund ger sig till känna i Ljugarn.
Imorgon spelas en rad semifinaler, kanske också en och annan släpande kvartsfinal på morgonkvisten. Hoppas vi ses imorgon.
Ha en skön kväll!
