Epilog Ljugarn Open 2024

Kära tennisvänner,

Är det en känsla av höst i luften, eller är det någonting jag bara inbillar mig? Jag sitter i soffan på altanen med datorn i knät för att försöka sammanfatta vad som egentligen har hänt den här veckan. Dagar fulla av tennis, skoj och sol har gått in i varandra på ett sätt som gör att det är svårt att minnas och än mer att försöka sammanfatta.

Hög aktivitet. Aktiviteten har varit hög både bland spelare, publik och alla som hjälpt till i olika roller på Björkvallen. Under sex dagar har 159 deltagande spelare lyckats med bedriften att spela 215 matcher fördelade på inte mindre än 14 olika klasser. Det innebär i genomsnitt 40 matcher per dag, dvs 10 matcher per bana, och så knappa 20-talet matcher på finaldagen. Jag vill rikta ett stort tack till alla matchvärdar och spelare som hjälpt till att hålla schemat, trots ett par avbrott för regn under onsdagen och torsdagen.

Kommittén laddar för full pott 2025. Inför tävlingen hade seedningskommittén haft otaliga möten och diskussioner för att säkerställa en korrekt lottning. Denna kommitté, bestående av framstående tennistänkare såsom Annika Hogen, Cissi Grufman, Victoria Högset, Madde Ödqvist, Jack-Melcher Claesson, Mulle Schröder, mfl. gjorde i år ett mycket gediget, om än ej helt prickfritt, arbete. I 10 av 14 klasser prickade kommittén vinnaren, vilket ju inte är så pjåkigt. I fåtalet klasser, närmare bestämt mixedklasserna, herrsingel C samt Generation B gick kommittén emellertid bet, dock i vissa fall beroende på faktorer som kommittén inte rimligen kunde ha förväntat sig. Men, med det sagt är kommittén aldrig nöjd förrän den når ett 100-procentigt utfall. Vi har därför i dagarna anlitat Philip Doftvik för att bedriva lågintensiv spaning på nationell basis under de kommande 12 månaderna. Philip är nu kontrakterad för att glida runt i Sveriges tennishallar, utklädd till tennisspelare och samla information om Ljugarn Opens deltagare, för att sedan avlägga en heltäckande analys och rapport till kommittén inför Ljugarn Open 2025. Om ni exempelvis en tisdagkväll i Åkersberga känner er iakttagna under ett tennispass, se er då om, för kanske upptäcker ni då konturerna av en bekant profil någonstans i kulisserna, med pannan i djupa veck och med block och penna i hand. Nästa år går kommittén för full pott, och vi kommer att vara pålästa och redo.

Full dag av finaler. För att sedan nu övergå till utfallet i tävlingens respektive klasser spelades alla finalerna på fredagen. På grund av en regnskur fick vi tyvärr också flytta några semifinaler till fredagen, vilket innebar så mycket som fyra matcher i rad för några spelare. Det är såklart inte optimalt, men de spelare som råkade ut för detta dilemma tillhör i de allra flesta fall också samma skara som gärna vill se tennisfesten, och därmed finalerna, gå av stapeln på fredag. Annars skulle festen nämligen sammanfalla med Open Air Disco på Brunan, vilket skulle innebära en reduktion av antalet festkvällar i juli månad från 28 till 27, vilket vore en helt oacceptabel eftergift för våra yngre deltagare. Så med det sagt inleddes fredagen med semifinaler i Herrdubbel B, Ladies samt Generation A och B. Innan den första finalen spelades hade dessutom en vinnare redan korats, nämligen John Andrén som i poolspel vunnit Oldboys före Mulle Schröder. Det första finalpasset startade klockan 11:00, med klasserna herrdubbel B samt herrsingel C.

Herrdubbel B – en Lindemannsk framgångssaga. Detta är en stor klass med cirka 25 par och finalen blev en repris på fjolårets ungdomsfinal mellan (vinnarna) Sam Schröder och Lukas Lindemann, samt (runner-ups) Wille Edman och Tom Grufman. Även denna gång gick matchen till matchtiebreak och liksom ifjol var det darr på manschetten innan matchbollen till slut slogs in. Lukas pappa Mattias Lindemann, som pratat oavbrutet under hela finalen, huvudsakligen om sonens påstådda historiska framgångar i olika idrotter, var påtagligt nervös, förmodligen över att behöva addera ytterligare ett idrottsligt nederlag till familjens oöverträffade samling förluster. Mattias fick emellertid denna gång brista ut i jublande glädje, när Lukas och Sam avgjorde i matchtiebreak. Mattias öppnade genast den stora champagneflaskan, som han förvarat hemma under så många år i väntan på någon form av seger. Mycket tacksam är hela den Lindemannska klanen nu över att ha lyckats rekrytera Sam Schröder, att med fast han leda den vinglige Lukas genom alla tvivel, hela vägen fram till en riktig seger i Ljugarn Open.

Herrsingel C – olika spelartyper. Detta är en svårbedömd klass som normalt huvudsakligen innehåller två typer av spelare. Vi har först spelare som aldrig har vunnit någon match i Ljugarn Opens A-klass, och som sedan efter att ha misslyckats även i B-klassen (men ännu inte har åldern inne för att spela Oldboys), till slut anmäler sig till C-klassen. Det handlar alltså om spelare med lite lägre tennisfärdighet, som med tiden har anpassat sina ambitioner efter sina förmågor. Men i C-klassen har vi också spelare där det omvända förhållandet gäller. De vill ogärna göra bort sig i någon av de svårare klasserna och börjar därför ödmjukt i den lägsta klassen. På väg fram mot finalen slaktar de följaktligen spelare av den förstnämnda kategorin, som därför redan har tillställt tävlingsledningen önskemål om en D-klass. Efter en lika spännande som jämn final vinner Gustav Stenberg över Mårten Ahlstrand 10-8 i matchtiebreak. Möjligen återfinner vi dem under 2025 i B-klassen, nu när de har etablerat en grund för sin färdighet.

Ladies – are never old. Vi rör oss sedan vidare i finalschemat till 12:30-passet, då vi dels hade final i Ladies och damdubbel, dels i Generation A och B. I Old Ladies, som det faktiskt står på vandringspokalen, men som vi för god ordnings skull kallar för bara Ladies, hade Marie Cavallin på morgonen lyckats besegra ingen mindre än Cissi Grufman. Marie var emellertid mycket besviken över att krönikören samtidigt befunnit sig själv på banan, och därmed inte hade kunnat bevittna hur hon minsann inte spelade lagsport den här morgonen. Det var mer "Mike Tyson vs. Evander Holyfield" menade Marie, även om hon sade sig ha vunnit på poäng snarare än knockout. Möjligen var Marie så mätt och nöjd av denna framgång, samt trött av att ha utdelat otaliga jabbar från bakplan, att hon inte hann ladda om riktigt inför finalen mot Madde Ödqvist, som med bestämt och fokuserat spel vann 6-0, 6-3.

Damdubbel – inresta damer i lustiga hattar. Final i damdubbel spelades mellan det från Sudret inresta paret Liv Asarnoj/Ebba Levin och det lokala paret Elsa Ödqvist/Märta Vucetic, representerande inte bara Ljugarn utan även den yngre generationen. Spelare från Sudret känns alltid igen på kepsarna från Bertil Norbys järnhandel, som i total avsaknad av såväl stil som funktion, för en utomstående bara kan förklaras av antingen en lokal masspsykos på sydligare gotländska breddgrader, eller av ett osedvanligt starkt inslag av lokalpatriotism. Trots ett gediget stöd från Ljugänningarnas egen hejarklack på Södra Stå, mellan bänkarna och basketplanen, kunde Märta och Elsa inte rå på Liv och Ebbas fläckfria spel. Då Ebba spelar lefty kunde Elsa inte få något sådant övertag som de hade hoppats på från bakplan, i vad som annars hade blivit en backhandduell. De mer rutinerade suderbönorna kunde ta hem årets damdubbeltitel med siffrorna 6-0, 6-4.

Generation A – GOAT-jakt med gles strängning. Finalen i Generation A spelades liksom de senaste åren mellan Arvid/undertecknad Ulf Vucetic, samt Sam/Mulle Schröder. Sam spelade sin fjärde raka match, vilket kanske inte stärkte det Schröderska parets chanser. Att matchen också spelades redan 12:30, vilket är lite för tidigt för Mulle som gärna sover ut ordentligt på morgnarna, var ytterligare en försvårande omständighet för den Schröderska duon. Efter att Mulle i (försök till) retur av Arvids serve sett ut att spela med mycket glest strängad racket, kommenterade han i sidbyte med ironi i rösten att det vore roligt att någon gång, bortsett från just i den årliga finalen i Generation A, få spela med någon som slår lika hårt, för att vänja sig. Den välartade pojken Arvid, som ironin också förefaller ha gått helt förbi, erbjöd vänligt Mulle i sidbyte att spela någon dag om han vill. Det skulle vara kul, sade Arvid muntert. Mulle har ännu inte ringt, Vucetics har nu sex vinster. Schröders har sju.

Generation B – inga pokaler till staden. I Generation B ställdes Loui och Daniel Björkman mot Sofie och Christer Dahl, en uppgift som skulle visa sig bli för svår för det från Visby (staden) inresta far-och-son-paret. Sofie och Christer spelade klokt och stabilt och spelade hem finalen med siffrorna 6-4, 6-3.

Herrdubbel A med genetiskt betingat övertag. Stämningen börjar nu stiga ytterligare på Vallen och det tredje passet är på väg att starta. Först har vi finalen i Herrdubbel A, där (enäggs-, för den som undrar) tvillingarna Stefan Noble och Peter Karlsson ställs mot Jonas Tydén och USIF-adepten William von Pongracz. William och Jonas har spelat riktigt bra i semifinalen och är laddade att syna Noble/Karlssons riktiga ålder, som ni alla vet skiljer sig något från vad jag har lärt mig i konsumentsammanhang kallas för ”perceived age”, alltså den ålder du själv uppfattar dig ha. Det är dock alltid svårt att möta två likadana personer. Hur ska man ha koll på vem av dem som slår hårt och vem som slår löst ? Ska han serva igen, servade han inte alldeles nyss, undrar man? Ska han verkligen ta emot serven på både backhand och forehand? Osv. Det finns en väldigt tydlig fördel av att vara enäggstvillingar även inom tennisen, låt oss bara etablera det tydligt här en gång för alla. Precis som i livet i övrigt, där den som är lite smartare får skriva båda högskoleproven och den som faktiskt kan köra bil får ta två körkort (varefter båda två kan köra runt i Bubblis). Det är också såklart en fördel för ett dubbelpar att den som är bäst på att serva slår alla servar, och den som är bäst på att returnera tar alla returer. Det säger sig självt nästan. William och Jonas, som, till skillnad från sina motståndare, fick serva varannan gång, räckte inte hela vägen i år då Stefan/Peter tog hem dubbeln med siffrorna 6-2, 6-2.

Mixed open – det första steget mot frossa. I den öppna mixedklassen, till vilket man alltså får anmäla sig utan att vara ihop, ställdes Elsa Ödqvist/Wille Edman mot Josefin Jarlheden/Mattias Harring i en match vars utfall Wille skulle få lida av under den efterföljande lördagen, vilket jag återkommer till nedan. Elsa och Wille spelade ett stabilt första set, som var jämnt och som slutade 7-5. Sedan kom Josefin och Mattias igen och vann andra 6-1, varefter det lite yngre och i slutet lite starkare paret Elsa/Wille kunde vinna 10-5 i match tiebreak.

Steady couples, ihop betyder ihop. I den andra klassen, steady couples, spelar par som är just par. ”När är man ihop då?”, frågar någon. ”Om man är exklusiv, räcker det då?”, undrar en annan. Alltså, lyssna nu, ihop är ihop, måste ni krångla till det så, undrar jag, hur svår kan det vara? Ihop – till och med gifta – är i alla fall Anna och Anders Björkstedt. Anders hade förvisso först anmält sig och Anna i den öppna klassen, av lite oklara skäl som jag inte vill utveckla här. Men när jag frågade Anna om den saken svarade hon mycket bestämt, möjligen med viss irritation i rösten över hennes mans trevande ansats till utsvävningar, att de minsann är ihop, oavsett i vilken klass Anders hade anmält dem. Något säger mig att Anders blev lika försiktigt tillrättavisad efter det telefonsamtalet som han blir när han råkar sätta en volley i nätkanten. Anmälan ändrades med omedelbar verkan till steady couples och väl inne i turneringen blev det ett segertåg för Björksteds från Bro och Stocksund, som tar hem titeln efter finalvinst mot Vucetics.

Bollkallar, Lisor och domare. Klockan är nu 15:30 och kvar är fyra av årets 215 matcher, nämligen singelfinalerna i A och B-klasserna för damer respektive herrar. På bana Borg radades samtliga spelare, domare och bollkallar upp för traditionell introduktion. Markus Elblaus hade dessförinnan genomfört utbildning av bollkallar och lisor, samt klätt dem i tennisskolans T-shirts och traditionella ljugarnopen-hattar. Själv lyckades jag haffa fyra domare som råkade stå på rätt plats vid rätt tid. Gabriel Schött, Thomas Ogander, Jonas Högset och Märta Vucetic intog varsin domarstol och de som råkat placera sig på rätt bänkplats blev med automatik samtidigt linjemän.

Damsingel-B, en ny vinnare. När på dagen man än startar finalen i damsingel B, och vilken spelform vi än bestämmer, så avslutas Ljugarn Open alltid med matchbollen i damsingel B. Sofie Dahl är förstaseedad och möter Boel Sandberg som med bravur tagit sig till final efter att ha blivit lottad på mamma Louises meriter. Sofie finner första set 7-5 men i andra set har Boel övertaget och går till 5-1. Här gör Sofie en stark vändning, och tar andra set till tiebreak som hon också lyckas vinna. Sofie Dahl tar välförtjänt sin första singeltitel i Ljugarn Open.

Herrsingel B – Ture Sventon och pannkakor. I herrarnas B-singel spelar återigen Wille Edman, ständigt denne Wille Vessla, var det inte så vi fick lära känna Ture Sventons antagonist? Wille har spelat final i herrdubbel B, vunnit final i mixed open och ska nu spela final i herrsingel B mot CG Fabiansson. Jag har pratat med Wille inför matchen och frågat om strategin. Wille har också diskuterat saken med Philip Doftvik. ”Han är ju faktiskt bara tre pannkakor hög”, konstaterar Wille, ”jag kommer därför spela mycket stoppboll och sedan lobb. Jag kan förmodligen slå en vanlig forehand över honom bara”. CG å sin sida har strategin klar för sig. ”Jag ska spela slice, slice och därefter kommer jag gå in med en lika bestämd som avgörande, slice”. Jompa räknar till mellan 600 och 700 slicar i en match som blir mycket jämn. Wille tar hem sin andra titel för året med siffrorna 6-4, 6-4.

Damsingel A – en prioriteringsseger. På bana Davidson skulle Victoria Högset ta sin sjätte raka titel, denna gång efter vinst över Elsa Ödqvist, som gjorde en bra match men som inte lyckas hålla samma höga nivå genom hela matchen. Även hon spelade sin tredje final för dagen och kanske var hon lite mätt av att redan besitta en titel när hon gick in på banan. Ställningen blev 6-3, 6-3 och Victoria kommenterade på prisutdelningen fördelen av att inte spela så många klasser. Ljugarn Open handlar om att överleva till finaldagen, för att då ha en chans att vinna, menar hon. Halvkrokiga, förbi medelåldern passerade, neoprenbeklädda och voltarenknaprande multiklasspelare tar sällan singeltitlar i Ljugarn Open. Så sant, Victorias prioritering gav resultat.

Herrsingel A – lite mör, men ännu ung. Även i herrsingel A gav prioriteringen resultat. Filip spelar bara singel i år, men här handlar det inte om att spara kroppen. Men han ska samtidigt hinna med alla privatlektioner i padel och tennis, samt därtill sin begynnande golfkarriär. Axel von Pongracz var nöjd med sitt spel efter 1-6, 2-6, vilket ju ändå innebär att han tog lika många game på Filip som alla andra i turneringen gjorde tillsammans. Han är dock lite orolig då han upplever att Filip har blivit ännu bättre sedan ifjol, vilket kan tänkas hänga samman med all padel han spelar, Filip är nu rankad 36 på Sverigerankingen i padel. Men han måste rimligen börja bli gammal snart, och det verkar finnas hopp. Filip bekräftar på prisceremonin att han känner sig äldre, även om han inte åldras lika fort som vi andra tror och hoppas. Han tar sig lite för ryggen och säger att han känner sig lite mör och stel. Det kommer förvisso ta tid innan han äter pepparkakor i sidbyten och spelar i korsett, som en lagom trind Blässungsbo i sina bästa år, vars namn jag inte vill nämna (men vars förnamn slutar på ikael och efternamn på trid). Men skall vi nu då ändå konstatera att den uppåtgående trenden för Filip nu är bruten, åtminstone har den planat ut? Singelklassen kommer att konvergera mot många jämna spelare i 30-35-års åldern inom ett par år, så lyder alltjämt min spaning.

Fina priser. Efter sista matchbollen slagits in blev det prisutdelning med drösvis av fina priser från Arvid Nordqvist, Bruna Dörren, Våffelmagasinet, Verkstan, COOP, Ljugarns Handel, Gumbalde Golf & Resort, Capisci, Espegaards, Ardrebo, Majstre, Slazenger, m.fl. Stort grattis till alla finalister och tack till alla sponsorer för fina priser.

Välkommen önskar herr och fru Våffla. Vid 20:00 slog dörrarna upp på Våffelmagasinet under pompa och ståt. Jenny och Jacob välkomnade som vanligt gästerna och Dj Melker spisade sina bästa skivor. Möjligen förstod Jacob inte riktigt vad han gett sig in på när han generöst erbjudit Wille Edman och Elsa Ödqvist fri bar, i egenskap av turneringens mesta vinnare. Wille hade en framgångsrik finaldag samt en väldigt rolig kväll, men uppgavs ha lidit av osedvanligt svår frossa på lördagsmorgonen.

Nya roller i föreningen. Redan till fördrinken etablerades två nya roller i Ljugarns IF. För det första skall Jack Melcher-Claesson hädanefter, i tillägg till Neoprenman, tituleras Ceremonimästare, då han från och med 2025 kommer att ta ett övergripande ansvar för prisutdelningen. Denna utnämning är mycket logisk i mina ögon, dels då han är mycket skicklig i den rollen, dels då han i lugn och ro kan förbereda sig eftersom han mycket sällan förekommer i några finalsammanhang. För det andra kliver den dynamiska eventduon Thomas Ogander/Jonas Cavallin in som generaler för föreningens 100-årsfirande, vilket kommer gå av stapeln 2026. Herrarna har nu två år på sig för detta projekt, men det kommer också krävas givet förväntan på tillställningen i fråga.

Saknade grisbönder och genetiskt starka atleter. Till Våffelmagasinet kom också två sällskap som lyst med sin frånvaro i själva tävlingen och som därmed skapat viss saknad. Först har vi Helena och Fredrik Estelle, som inte har haft tid att spela i år då suggan Selma hemma på grisgården har fått kultingar. ”Det blir mycket att stå i på grisgården i Lau när det blir kultingar”, säger Fredrik, ”och jag måste ju samtidigt stå i ladan med grepen och jobba." "Dessutom ska allihop sova i vår säng. Där blir det en jäkla massa gyttja och elände, så man sover så dåligt också. Det blev för mycket för mig i år alltså, även om jag i grunden är tuff som grisbonde, men nästa år ska jag planera aveln bättre”, fortsätter han, och anmäler sig som förste spelare i herrsingel A 2025. Ett annat sällskap som saknats i tävlingen är familjen Åberg/Skau. Det är med bekymrad min och med oro i rösten som Per Schött funderar över vad som egentligen har hänt med den Åbergska klanen, som ju besitter så starka idrottsgener. Bengt Åberg, som på sin tid var 10:a i Sverige i tennis, och sedan lagläkare i DC laget, har fostrat sådana fina bolltalanger som bland annat Lisa och Måns som är både klubbmästare i golf och svenska mästare i allehanda skidgrenar, och som i sin tur har ett helt band av ungar som rimligen borde besitta goda bollspelargener. I lottningsträden ekar det emellertid tomt på Åbergare. Harry Skau representerar dock klanen på festen och håller dess fana högt, då han dominerar dansgolvet tillsammans med Liam Noble och inresta Bringbypojkar, också de från Kattvik. "Det kan dock inte anses vara acceptabelt", förkunnar Persa och fortsätter "...att en klan kan tillåtas gå från yppersta Sverige-elit till att leverera en högst medioker moonwalk på efterfesten, på bara två generationer, vi talar om ett rent fördärv av det idrottsliga arvet här". Vi ser fram emot comeback 2025.

Tack för i år. Tack igen Jenny och Jacob för att ni öppnar Våfflans dörrar för vår årliga tennisfest, och tack alla som är med och bidrar till Sveriges roligaste tennistävling. Ljugarn Open återkommer alltid vecka 30, så även 2025, i ungefär samma format som i år. Alla förslag till hur vi kan göra tävlingen ännu roligare tas tacksamt emot på e-mail till ljugarnsif@gmail.com. Vi önskar er en fin avslutning på sommaren och hoppas att vi ses igen 2025.

Ulf Vucetic

Ordförande, Ljugarns IF