Tack för i år!
Kära LIF:ers!
När ångorna från tennisfesten äntligen har lagt sig, är det dags för krönikören att slutföra sin självpåtagna uppgift, genom att summera tävlingens sista dag och turneringen i stort.
Först och främst vill jag rikta ett stort och varmt tack till alla i den stora LIF-familjen vari vi alla ingår, för att ni bidrar med stort som smått till att göra Ljugarn Open till en av sommarens absoluta höjdpunkter. Medan någon kämpar på banan sitter en supporter på bänken och hejar. Kanske insuper just denna supporter en god kopp kaffe kokad av någon stackars medlem, som tillfälligtvis täcker upp för banvärden, eftersom denne blev tvungen att stränga en racket till någon som snart skall in och göra sitt livs viktigaste match. Till kaffet äts kanske en bulle, som någon ung caféentreprenör bakat kvällen innan, och fått lov att sälja under översyn av dagens matchvärdar, som anmält sig frivilligt för att säkerställa att ordning upprätthålls, att nya bollar serveras hårdslående sluggers, samt att resultat rapporteras i takt med att spännande matcher avslutas. Vi är totalt cirka 150 personer som spelar Ljugarn Open. Ofta i många klasser och tillsammans med familj, vänner, supporters och kringresande tennisnarkomaner (ibland boendes i en surfbuss från Saltsjöbaden), bildar vi Gotlands största tennisfamilj, där alla som gillar tennis och ett skönt sommarhäng är och förblir varmt välkomna!
Jag tyckte själv att årets tävling utmärkte sig inte bara genom spelnivån, som höjts från år till år, utan också genom hur välbesökt Björkvallen var över hela veckan. Kanske förklaras detta delvis av den svenska halvsommaren, men också: om alla dina polare är på Björkvallen och kollar tennis, eller spelar match, vart ska du då gå? Dedde Wallner vet.
För er som missade själva finaldagen, känns det på sin plats att följa upp mina förhandstips om hur finalerna skulle utfalla. Det hela började klockan 9 med en mixedfinal, där jag tippat att Elsa och Mulle Schröder skulle gå segrande ur striden mot Victoria och Jonas Högset, under det enda men inte helt oväsentliga villkoret att Mulle skulle se åtminstone i svartvitt. Nu vann Högsets efter en jämn match, men jag får ändå ge mig själv rätt, då jag med egna ögon såg hur Mulle missade dörren och gick rakt in i staketet såväl på väg in på banan som ut från densamma. Inte för att på något sätt förringa Högsets prestation, eller Elsas försök att ledsaga sin halvblinde far, men Mulles synnedsättningen får ändå anses ha varit på en nivå som i sak ger mig rätt i mitt tips. 1-0 till tävlingsledningen.
Nu följde tre samtidiga matcher, varav endast en hann avslutas utan regnavbrott. Generation A vanns av undertecknad Ulf tillsammans med Arvid Vucetic i en match som mycket handlade om en match i matchen mellan Arvid och Sam Schröder (ackompanjerade av sina på olika sätt handikappade fäder, a.k.a. ”den halte” och ”den blinde”). Arvid var snäppet jämnare än Sam, varför tävlingsledningen nu har 2-0.
Samtidigt spelades herr singel B mellan fjolårets runner-up Simon Bertman och den för en B-singelspelare ovanligt skolade Christer Ahlquist, vars stiliga enhandsbackhand till och med fått självaste Jakob ”Sean Connery” Svärdström att höja på ögonbrynen från en solstol i någon av Italiens mer fashionabla badorter. Denna match bröts först på grund av regn, då Simon var i ledning, och efter regnavbrottet skulle Simon inte släppa in Christer i matchen. Därmed har vi 3-0 till tävlingsledningen, som också välkomnar Simon till A-klassen nästa år.
Den sista finalen på förmiddagen spelades i damdubbel mellan Cissi Grufman/Susanne Vucetic och deras dotter respektive svärdotter Elsa Ödquist och Märta Vucetic. Jag hade ju tippat att mor och svärmor skulle ro det där i land, vilket de också var på god väg att göra när det blev regnavbrott efter att juniorerna något tursamt nätrullat sig till första set. Regnavbrottet som aldrig skulle ha skett, i alla fall inte just då, enligt mina djupa kontakter inom den hemliga delen av vädertjänsten, innebar emellertid en helt oväntad fördel för döttrarna, som sedan kunde stänga matchen i andra set. Här finns det kanske en och annan okunnig läsare som skulle göra misstaget att hävda att tävlingsledningen haft fel i sitt tips, men dessa har i så fall inte läst alla detaljer i de disclaimers för vilka vi redogör på vår hemsida (www.tavlingsledningenharintefel.se), där vi frånsäger oss allt ansvar för händelser som är en direkt följd av felaktiga prognoser lämnade av tredje part, i detta fall SMHI. 4-0 till tävlingsledningen, således.
Nu rullar Emanuel in med traktorn, musiken börjar gunga lite lätt och Lilla Trädgårn riggar grillen. Publiken strömmar till och spänningen stiger. Kvar har vi nu bara fyra matcher, som alla ska börja 15:00. Och tävlingsledningen har som sagt 4-0.
Domarstolarna intas av Elsa Schröder, Micha Rosenthal, Figge Estelle och Calle Schött. Ett dussin bollkallar tar sina positioner på banan, sedvanligt iklädda tennisskolans T-shirts och Ljugarn Open-hattar (som till nästa år, ja ni har mitt ord, inte felaktigt kommer att beställas i röd färg). Bollkallarna är i övrigt osedvanligt väl uppstyrda och ska visa sig fungera som ett väloljat maskineri, även om de från tid till annan tappar hatten i farten. Inför finalerna har bollkallarna genomgått en i Ljugarn hittills helt unik bollkalleträning, som allas vår Markus Elblaus, mycket uppskattad ansvarig i Ljugarn Open JR, hållit strax före matchstart på bana Edberg.
Åter då till matchernas utfall och vi börjar med den matchen som också avslutades sist, som utspelade sig på bana Edberg. Sam Schröder och Lukas ”Örsnibben” Lindemann spelade där en prestigeladdad final i Herrdubbel B mot Mattias och Sebastian Harring. Efter att Sam och Lukas fått stora skälvan och med hela kroppar gjorda av gummi misslyckats med att stänga matchen i andra set, trots ett flertal matchbollar, släppte de till publikens förtjusning till ett avgörande tredje set, som var jämnt hela vägen in i kaklet. Det hela slutade emellertid med att pappa Lindemann till slut fick hem den första segerpokalen i släktens långa historia här på ön (bortsett från när Lukas vann pris på roliga timmen i lågstadiet, men det är klart tveksamt om det ska räknas som en riktig pokal). Mattias och Sebastian kommer igen nästa år och tävlingsledningen, ja den räknar in 5-0.
Bredvid på bana Wilander stod von Pongraczarna, efter att ha fått duktigt med stryk av varsin gammal gubbe i singelns semifinaler, redo att ta sig an Arvid Vucetic och Jonas Tydén. Jonas, som har sett en del tennis i sina dagar bara skrattade efteråt och konstaterade att det inte var så mycket att göra åt de vilt slående juniorerna som hade vaknat på rätt sida och som hade en bra dag på banan. Fullt ös från de unga bröderna fick vi se och trots gott motstånd var det bara för Arvid och Jonas att tacka, bocka och gratulera bröderna till sin första A-titel i Ljugarn Open. Något säger mig att det kommer att bli fler titlar för Axel och WIlliam i sinom tid, och i övrigt kan bara tilläggas, 6-0 till tävlingsledningen.
Kvar har vi då de två A-singelfinalerna. Victoria Högset visade sig alltjämt suverän och ett nummer för stor för Elsa Ödquist, som emellertid har tiden framför sig. Victoria kan förvisso tillhöra det Stefan Nobliska släktet som inte (tror sig) åldras, men jag tror ändå att Elsa har potential för en seger inom en inte alltför lång framtid.
I herrfinalen blev det en helt annan match i reprisen av fjolårets final. Jonas Widengren pressade nu Filip Engström till en jämn match i två långa set, som ändå slutade med att Filip får behålla jobbet både som ansvarig för tennisskolan, padelskolan, samt för all annan form av kvalificerad träning i racketsport på Björkvallen, även nästa år. Vad innebär det då för förhandstipsen från tävlingsledningen? Som ni förstår, 8-0, eller, annorlunda uttryckt, 100%. Som det brukar vara.
Efter finalernas – och hela veckans – slut, var det prisutdelning och här vill vi rikta ett särskilt tack till alla stöttande bolag från när och fjärran som skänkt priser till finalisterna och på annat sätt bidragit till Ljugarns IF. Tack Bruna Dörren, Våffelmagasinet, Lilla Trägårn, Gumbalde Resort, Strandcafét, Mas Que Tapas, Stylemode, Arvid Nordquist, Verkstan och andra som bidragit med priser. Det var också härligt att se Lasse Åberg, gammal segrare i Ljugarn Open, vara på plats för att titta på finalerna och dela ut priset till vinnarna i A-singlarna. Tack också till Jenny och Jakob på Våffelmagasinet för arrangemang, musik och fireballs på Våfflan under kvällens fest, samt till DJ Melker Bergner som drog igång gästerna till den grad att Calle Schött, när han lite försiktigt för tredje gången försökte förmå pappa Persa att vid ettsnåret lämna dansgolvet till förmån för bingen i Gula Gården, blev bestämt avvisad i ungefär samma tonfall, med vilket vi med åren har blivit vana att från klubbhuset höra Persa döma ut en boll på bana Davidson. Det är lite oklart vad det är han egentligen ropar, men det råder ingen som helst tveksamhet om vad det är han menar. I det läget är det inte en strid man tar, oavsett om bollen var ute eller inte. Det handlar om pondus och Calle fick således promenera ensam hem i månskenet, medan Persa ägde golvet till dess att Melker drog ur sladden och tackade för sig.
Vi har spelat cirka 3500 game på Björkvallen under veckan, vilket bortsett från en massa skoj också innebär att vi tillsammans har sponsrat Barncancerfonden med 3500kr genom I Move For Cancer. Tack för ert bidrag till en god sak!
Nu lägger krönikören pennan i skrinet till nästa år, så ser vi med spänning fram emot vad det har att bjuda. Om ni har tips eller synpunkter på årets tävling, tar vi tacksamt emot dessa, i stort som smått, på ljugarnsif@gmail.com.
Vi önskar er alla en härlig avslutning på sommaren och hoppas att se er igen nästa år.
Ljugarns IF
Ulf Vucetic, ordförande, tävlingsledare och krönikör
