Torsdagskrönikan

Godkväll!

Vi rör oss idag in i kvartsfinalerna, i årets mest prestigefyllda tennistävling. Det ska bli ännu en dag i raden av högaktiva dagar på Björkvallen. Det gungas, spelas skumgummitennis, tränas ishockey (!), grillas, drälls hamburgersås, snackas goja på bänken, och så spelas ju också tennis.

Jag sitter under skärmtaket vid tavlorna och försöker skriva, men det är lite svårt, då jag inte kan höra mina egna tankar. Det enda jag hör är en viss Lindemann, byns självutnämnde idrottsexpert, i besittning av en helt unik genpool där bollsinne kombineras med grundfysik till ett praktexemplar av homo sapiens som inte tidigare vandrat på vår jord. Han var på väg att bli en stor idrottsman, vilket säkert också hade skett….om inte…vad det nu var, jag har glömt. Han fick nageltrång kanske. Jag hör honom. Hans basstämma skär genom lövverket som en kniv i smörbyttan som glömts framme i solen. Jag hör honom konstant, men jag kan inte se honom. Jo, där, nu ser jag, han sitter borta vid banorna och tittar på sonen Lukas. Universal-bollgeniet, med gener för såväl bolltrollande som håriga fingrar. Lukas och Sam spelar herrdubbel B mot Jompa och CG. Det verkar gå bra för ungdomarna, Lindemann är samlad men jag ser på kroppsspråket att han är lite orolig.

Parallellt med denna block buster till B-dubbel spelas också dramatiska kvartsfinaler i mixed. Förstaseedade Högsets får kasta in handduken mot Bloss/Doftvik, efter att Jonas dragit på sig ett ryggskott i matchens slutskede. Jämrans osis. Någon som ska fylla i resultatlappen frågar mig om det står fel, ska det inte stå Högstedt? Menar människan att jag skulle ha skrivit fel tänker jag? När senast skrev jag fel? Jag håller masken och förklarar att Jonas visserligen hette Högstedt som ung, men att han efter ett antal år av idogt tennistävlande tillsammans med Victoria hade samlat på sig en så pass stor hög med set, att det var lika bra att byta namn, till Högset. På det temat hade också Kricke Beer, av samma, eller rättare sagt diametrala motsatta, skäl, långt gånga planer för ett efternamnsbyte till Segerlös, vilket när jag funderar en stund på saken kanske hade varit det enda hedervärda alternativet. Om det inte hade varit för att han till slut fick en WO i Singel A (OK, och en vinst i Singel B). Kricke får alltså heta Beer i alla fall i ett år till. En annan person som kan nämnas i sammanhanget, som spelade mycket grästennis i anglosaxiska regioner i sin ungdom, var vår vän Ian. Efter att ha flyttat till Sverige och tvingats byta underlag från gräs till Plexipave, bytte han snart också namn till Harcourt. Nog om namn, åter till tennisen.

Sandbergs mötte i mixed Björkstedts i en mycket spännande historia där Johan och Louise (som precis förlorat en tight singel mot Elsa Ödquist) drog det längsta strået i matchtiebreak. Sandbergs möter för övrigt i semifinal undertecknad, som tillsammans med frugan Sussi lyckades hämta upp 1-5 i andra set mot William och mamma Fanny von Pongracz. Men var inte William lite väl snäll när han skulle serva för andra set? Det blir hursomhelst lite av en win-win semifinal för oss. Antingen får vi spela final, eller så får vi se hela familjen Sandberg i nya stödstrumpor, vilka de har lovat att införskaffa i händelse av att de skulle gå till final. I sista kvarten spelade Cissi och Fredrik stabilt mot Märta och Arvid och vann matchen 6-4, 6-4.

Bröderna Otto och Hugo Mårtensson kliver under eftermiddagen också in i en tidigarelagd semifinal i herrdubbel mot Estelle/Gårdö. Mamma och pappa Mårtensson sitter på bänken. Pojkarna har spelat mycket i sina dagar, men pappa är orolig, han har inte så många racketar kvar. Det brukar flisas en del när killarna spelar. Pappa Mårtensson är materialförvaltare, han också, och han har full koll på hur många hela racketar som hänger i boden. Vi började säsongen med 14, men nu är det bara tre kvar, säger han med oro i rösten, det gäller att de håller i grejerna så de slipper lämna WO pga materialbrist. Det skulle ju också bli mitt fel förstås, så det vill vi undvika, fortsätter han. Själv tycker jag att det är lite fascinerande att se Hugo i storebrorderns roll, alltså när han tvingas vara den lugne. Se - han kan ju vara lugn! Otto har för övrigt byggt på sig en hel del muskler under året i Lund. De har ett bra gym där tydligen. Han ser stark ut. Jättestark. Servar stenhårt. Han är lite för tung nu för att spela tennis egentligen, säger pappa. Men det är praktiskt när vi ska bära någonting hemma. Häromdagen fick vi bensinstopp med bilen utanför Stånga, så då bad jag Otto att gå och hämta bilen bara. Han lyfte upp den och tog den på sina axlar, så det var ju praktiskt, fortsätter pappa. Så det är inte fel att vara lite stark ibland. Estelle/Gårdö spelade riktigt bra men bröderna Mårtensson tog matchen och gör sig nu redo för sin första final.

Oh no, nu kommer Lindemann för att köpa kaffe, precis här intill. Jag försöker fortsätta skriva. Det går inte, helt omöjligt. Lindemann ska swisha och han har sett William och Fanny spela match. Han tyckte det såg bra ut, inte som på hans tid, men ändå bra. Han är också upprörd, skakad nästan, då han inte förstår vad som hände i Lukas och Sams match. De gick ner sig i andra, säger han, höll på att förlora, kunde ha blivit skandal. Med mina gener och allt, hur hade det sett ut? Mot Bolljompa och den där padelspelaren. Herregud! Lindemann kollar priset på en kärleksmums, men beställer i stället en grillad macka till korven. Extra senap. På korven. Och på mackan. Nu går han bort mot banorna igen, skönt, så jag återfår min koncentration.

Madde Ödquists fråga om finalens för hennes del olyckliga tidsplanering, som refererades lite försiktigt i gårdagens krönika, blir samtidigt ett marginellt snäpp mindre uppseendeväckande, efter att både hon och Elsa har vunnit sina respektive kvartsfinaler. Allt som står mellan Madde och en uppvisningsmatch i bordtennis är Victoria Högset. Hon med alla seten, och matcherna. Jag följer utvecklingen med spänning.

Jack - för dagen helt neoprenfri - kommer förbi och konstaterar att Nathan just har knipit första set i kvartsfinalen mot kompisen och dubbelpartnern, andraseedade Jonas Widengren. Och Axel sulade visst sin första racket i staketet redan i andra gamet mot Stefan Noble. Intressant dramatik alltså. Jag tar en skrivpaus för att följa händelserna på lite närmare håll.

Mycket riktigt, Nathan har lite överraskande tagit första set mot Widengren och rullar på bra i andra. Axel kämpar mot både Stefan, som står emot bra, och sina inre demoner på en gång. William kämpar också mot motstånd och demon, men i hans fall är det samma sak, nämligen farbror Svärdström, som tar första set till 5-6 innan han får ge vika. Tillbaka till bana Davidson; där Nathan har första set och 4-3, dessutom 30-15 i Widengrens serve. Sex bollar från match för Nathan, men vad händer? Det börjar regna. Vi får avbrott. Spelarna samlar sig under skärmtaket. Momentum försvinner, allt nollställs, förutom resultatet.

När vi startar igen efter en dryg halvtimme är farbror Jakob kall och stel. William springer iväg med andra set. Stefan, som har haft 4-4 mot Axel i första set, tappar det och får sedan äta sin kanske första syltmunk i Ljugarn Opens historia. Och på bana Davidson spelas det länge om det åttonde gamet i matchen. Widengren håller serve till 4-4 och vinner sedan andra set 6-4. Liksom det tredje. Vad hade hänt om det inte hade regnat? Hade Svärdström jobbat sig ännu längre in i Willams knopp? Hade Stefan kunnat ge Axel en match i andra set? Slutligen, kunde Nathan ha knutit ihop såväl andra set som match, han var ju bara sex bollar från match. Är det någon som vet? Seedningskommittén visste.

Det är viktigt att alla nu dubbelkollar sina tider på tournamentsoftware ikväll, då mindre ändringar kan göras fram till 22:00. Det börjar dra ihop sig på riktigt nu. Imorgon kan det bli korv vid grillen också, bara en sådan sak!

Vi ses under björken!