Onsdagskrönikan
Stefan Noble laddar släggan på bana Davidson
Ljugarn Open Krönika Onsdag
God kväll!
Lätt mör av dagens tre matcher, varm av en hel dag i solen och mätt av Julia och Ellas pasta, är det dags att försöka sammanfatta vad som har hänt på Björkvallen idag.
Vi kan börja med att konstatera att vi har sett turneringens hittills mest aktiva dag, med 37 planerade matcher som alla spelades klart innan solen sänkte sig i väster. Vi har sett både singlar och dubblar i herrarnas A-klasser, men även en hel del mixed, generation och andra singlar.
Vi har nu bestämt att finalerna som utgångspunkt spelas på söndag, samt att tennisfesten går av stapeln på söndag kväll med mat och drink på Brus samt efterföljande partaj på Våffelmagasinet.
Jag förstår att detta skapar en del problem för många av deltagarna. Dessa problem är av lite olika slag och tar sig lite olika uttryck. Exempelvis ska Fredrik Estelle med familj åka hem på söndag. Han är visserligen i semifinal i dubbel, men det som gör honom djupt bedrövad är att missa årets fest. Han kommer visserligen tillbaka till höstskörden på gården, men vad hjälper det här och nu. Han har under en veckas tid lobbat hårt för att festen skall hållas på lördagen, innan finalerna, men i brist på framgång där har han nu bytt strategi och jobbar nära Destination Gotland för att få till en parallell tillställning på färjan hem till Nynäshamn på söndag. Det kan bli räkmacka och STÖL i djursalongen exempelvis, kanske inte riktigt samma sak, men ändå ett acceptabelt alternativ.
Madde Ödquist hörde å sin sida av sig redan igår kväll, så fort schemat publicerats, inom minuter därefter, med frågan hur det nu ska gå med damfinalen när inte bara hon själv utan dessutom dottern Elsa har åkt hem? Hallå, vem ska spela finalen nu liksom? Till hennes försvar ska sägas att hon ganska snabbt – inom högst tio minuter – ångrade frågan, som lite ogenomtänkt ställts till tävlingsledningen utan tanke på hur nära det är från tävlingsledningen till krönikörens tangentbord. Hon har sedan dess tagit extraknäck på vallen, burit grejer, kommit med sallad, knivar, ostar och allt möjligt som vi behövde idag till grillningen i hopp om att undvika att just detta stycke författas. Alltså Madde, stort tack för osten, tomaterna och så, men krönikörens integritet är mycket hög, rentav massiv.
Hugo Mårtensson ställde i all ödmjukhet samma fråga – dock efter och inte före – han hade spelat klart sin kvartsfinal. Vad som nu har fastslagits är därför följande:
(1) Vi kommer såklart att anpassa schemat så att alla som är kvar i turneringen hinner spela klart, även de som åker på söndag. Det kan för övrigt också bli så att några spelare går till flera finaler, och då kommer vi också av detta skäl lägga om vissa finaler till lördag eftermiddag i stället för söndag, samt
(2) Antingen
a. går Madde till final och då spelas finalen på lördag; eller
b. så kommer Madde spela uppvisningsmatch i pingis mot lämplig banvärd, under lördagseftermiddagen, som en slags förmatch till finalen.
Gårdagens krönika ägnades åt damspelet, så idag blir det nu lite mer om herrklasserna.
Tävlingsledningen hade av för krönikören oklara skäl valt att lägga singlarna i A-klassen före A-dubblarna på samma dag, något som vissa av spelarna skulle få lida av i dubblarna, bland annat krönikören själv och hans partner, som hade lagt totalt sex timmar på banan innan dubbelmotståndarna klev in, mer om det snart.
Men först singlarna, här höll seedningen utan undantag i åttondelsfinalerna, där Jack i första matchen tog emot allas vår Filip Engström, i en match Jack ändå såg som något av en ”premium deal” på förhand. Deltagande i Ljugarn Open kostar nämligen blott 200kr, medan en timme med Filip går loss på sisådär 800 riksdaler. Fyra gånger pengarna alltså, bara genom att dra på sig neoprenstället och kliva ut på banan. Det måste ju ses som en god affär, även om den mängden neopren såklart har ett pris. Riktigt så god blev emellertid inte affären i fråga. Det blev tyvärr bara två gånger pengarna för Jack då han fick cykla hem med dubbla bagels i magen, efter en dryg halvtimme. Stefan Noble lämnade Karl Sjöborg, nyinflyttad i Claudelinska och varmt välkommen till byn, som spelade fin tennis, med två salta pinnar. Svärdström tappade första set mot Simon Key Bertman men kunde sedan ta de två sista för att sätta sig under en björk och dricka 2.5 liter resorb. Nathan lämnade tre game efter sig till Sandberg, Peter Karlsson gav ett tröstgame till Vucetic, Widengren tog Högset 0-0, Axel von Pongracz släppte tre game på Niclas Bloss och slutligen fick Kricke med sig ett game ut ur A-singlen från William Pongracz.
Den efterföljande A-dubbeln skulle visa sig bjuda på ett antal överraskningar. Först tog Estelle/Gårdö revansch på seedade Karlsson/Vucetic i matchtiebreak. Samma öde till mötes gick Jack och Stefan mot de sluggande bröderna Hugo och Otto Mårtensson. I båda fall var det trötta singelspelare som inte har konditionen uppenbarligen, mot ett bättre motstånd. Filip och lillebror Axel höll emellertid seeden mot Arvid och Jakob, liksom Nathan/Widengren mot Harring/Bertman. Här var flåset lite bättre kanske.
En kommentar som nådde krönikörens öra – vad som sägs på vallen når alltid krönikörens öra – var när Putte Ericksson pratade med Per Schött inför matchen i B-dubbel mot Kricke Beer och Fredrik Stenberg. ”Helvete, jag är så satans nervös. Vad ska jag göra Persa?”, frågar Putte. Det är begripligt att en viss nervositet infinner sig när man ska kliva upp på den stora idrottsscenen. Putte har visserligen 97 A-landskamper och ett VM-guld under bältet. Men Ljugarn Open är något helt annat. Jag har full förståelse för de spänningar som uppstår när man kliver in på bana Wilander.
Om vi återgår till schemaläggningen gjordes en annan subtil invändning under tidiga kvällen på bana Davidson, av Ami, som undrade om det verkligen behövde vara så att Ladies och Oldboys spelar klockan 08:00 varje morgon? Jag förklarade lite försiktigt för Ami att den som är mogen nog att spela dessa klasser, vaknar med tuppen, senast 05.30, och sitter sedan och väntar på att få gå in på banan. Riktiga Oldboys – och riktiga Ladies – tycker möjligen att 08:00 är sent, inte för tidigt. Ami är kanske för ung rent fysiskt, även om hon har kalenderåldern inne för att spela Ladies. Hon får gå upp i ottan, eller hålla sig till A-singeln!
Jag undrar för övrigt också vad som har hänt med familjen Stödstrumpa. Har de övergett sitt signum? Bara Johan Sandberg spelar med de karaktäristiska stödstrumporna. Och svarta är de, inte neonfärgade? Borta är också Louise rosa strumphistorier, liksom alla barnens. Ni minns väl när hela familjen kom till vallen för första gången, alla med stödstrumpor i olika färger. Lite som familjen Barbapappa, klädda i regnbågens alla färger, men inte alls lika runda som exempelvis Barbastark och Barbafin, och med strumpor i stället för helkroppstrikå. Det verkar i och för sig gå bra utan strumporna, Louise avgjorde i vanliga tubsockor med stabilt spel till 12-10 i matchtiebreak i mixedmatchen mot Peter Karlsson och Julia Asarnoj.
Men vänta lite nu. Blev det då tre förluster då för Peter på en och samma dag, kan det någonsin ha hänt i Ljugarn Opens historia? Ahhh, nej men just det, jag har glömt att han manglade över mig i singel, tänk att jag redan har förträngt det! Och vår dubbelförlust var ju kanske mer min förtjänst än Peters faktiskt. Förlåt partner, du är bäst, men jag har redan glömt. Kroppens försvarsmekanismer är otroliga verkligen!
Vi måste slutligen tacka familjen Stödstrumpa för att dom handlade allt som behövdes till att grilla hamburgare och korv på Snabbgrossen i Visby (alltså förutom allt som Madde kom springandes med för att slippa bli omnämnd i krönikan). Calle Schött är ju för övrigt lite av en mästare vid grillen måste jag säga. Vilka otroligt goda burgare, tack Calle, vi hoppas på repris imorgon. Priset på burgarna stiger med 10kr per dag nu. Jag känner att föreningens roll som Förste Grillmästare är på väg att bli tillsatt.
Imorgon går vi vidare med kvartsfinaler. Nivån stiger, liksom insatserna, och stämningen.
Vi ses på Björkvallen!
/Tävlingsledningen…eller krönikören…saksamma!
