Tisdagskrönikan

God kväll!

Först och främst: Idag fyller underbara Magda Lindholm 50 år. Obegripligt men sant. Stort grattis till Magda från oss alla!

Efter att Filip Engström, som bett att få spela sist av alla, eftersom han hade 12 lektioner i rad inbokade (07-19), stängt sin match, är nu 93 matcher är spelade. Bra jobbat alla som kämpat i vind och sol!

Hur klarar man av att spela en singelmatch efter 12 lektioner, kanske någon undrar. Är det ens möjligt? Jag vet faktiskt inte, men kanske kan Simon Key Bertman svara. Men låt honom mumsa klart på sina munkar innan ni ställer frågan!

Spelnivån stiger nu, Björkvallen fylls. Och då, äntligen, när det börjar hetta till lite, då gör Mattias Lindemann entré på Björkvallen.

Ni vet att Lindemann är på vallen om ni … öppnar era öron. Där Lindemann är, där hörs Lindemann. Ni vet också att han är på plats om ni plötsligt blir upplysta av en röst i kulisserna om att ni befinner er på ”hans" Björkvallen. Gärna med en bred gotländska med en tydlig fastländsk klang. Lindemann kommer också undra vad ni gör där och varför ni inte spelar med en större ackuratess. Så som det var på hans tid. För då, ska ni veta, då var det helt andra bullar. Och om bara sonen Lukas, för övrigt ägare till Ljugarns överlägset skönaste hatt, bara inte hade stukat den där örsnibben för ett par år sedan, när han var i sitt fysiska esse, då hade han förmodligen buntat ihop de där tvillingarna och skickat hem dem till Ljugarns förorter med buller och bång. Junioren Filip Engström, han hade inte heller räckt till på Lindemanns tid, och inte heller på Lukas tid, om det inte varit för den där stukade örsnibben alltså. Under buskiga ögonbryn och bakom glasögon med en tjocklek som hade räckt gott och väl för botten på den finaste single-malt-flaskan, framför Lindemann också sin synpunkt på
krönikorna. ”Skit i alla referat, de är helt ointressanta”, bullrar han så att det hörs till Lau. ”Jag vill ha mer personliga påhopp!”. Ha, där fick du Lindemann!

Jag känner mig för övrigt nöjd med chansningen att ställa in tisdagsmorgonens matcher med anledning av regn redan innan det börjat regna. ”Vem ändrar ett schema baserat på en prognos?”, frågade någon, "det kan man ju inte göra". ”Den som vet, han vet”, svarade jag.

Matcherna startades i tid kl. 11.30. Och de hade också avslutats i tid, om det inte hade varit för att Micha Rosenthal och Petter Jacobsson bollade in i 40 minuter innan sin singel. Peter Karlsson och Axel von Pongracz han spela åtta game under inbollningen på banan bredvid. Men Micha ”the Machine” är ju ett finstämt instrument, som kräver sin kalibrering. Petter borde ha bollat in honom mindre.

Juniorerna ångar på i Ljugarn Open på ett sätt som får oss att reflektera över tidens gång. Peter Karlsson, 12-faldig meste mästare i Ljugarn Open, blev idag utslagen redan i kvartsfinal av Axel von Pongracz, 15 år. Nu är Axel i absolut Sverigeelit i sin åldersklass, så det låg kanske i korten. Men likväl blir man förvånad när det händer. 6-4, 6-2 och respass för Peter. Ord och inga visor. "Tennis är en fotsport", konstaterar Peter och gratulerar Axel, som den tennisförebild han är här i byn. Och jag tackar Axel för att jag nu har en dubbelpartner som mer än på länge vill sätta Guran och Fantomen, och alla andra, på plats i dubbeln!

Jag refererade häromdagen till Stefan Nobles analys över åldrandet, där han förmedlat sin plan att vänta ut Filip Engströms åldrande för att så småningom återigen kunna lyfta pokalen. Det finns nog flera brister i den analysen, men den helt uppenbara är att efter Filip kommer en ny Filip, som kanske heter Axel, och efter honom en till, som kanske heter Gabbe.

Vi har nämligen ett annat löfte som heter Gabriel Schött, 13 år. Han vann idag starkt i B-singel mot David Von Heijne i matchtiebreak. Och om Jompa Andrén lyckas slå Mattsson imorgon klockan 12 kommer vi redan några timmar senare, klockan 15, få bevittna en singelmatch som med all sannolikhet skulle betinga den största åldersskillnaden i Ljugarn Opens historia (54 år). Sådant sker bara i Ljugarn Open!

Men först skall Jompa som sagt ta sig an sluggern Mattsson. Så som alternativ kan det också bli ett annat rekord, nämligen störst skillnad i ren och skär muskelmassa (försiktigt beräknad till någonstans mellan 120 och 130 kilo). Ålder eller muskler, vad föredrar Gabbe? Vi får se hur det går imorgon!

Nästa junior, unga fröken Julia, fortsatte under tisdagen sin framfart då hon skickade hem Josefin Karlsson till Lauritsevägen med buller och bång, för att imorgon först möta seed 3 i B-singel Marie Cavallin följt av seed 1 i A-singeln Victoria Högset. Någon på bänken upplyste mig för övrigt om att om man googlar ”tennispappa”, så kommer det upp en bild på Julias pappa. Han är engagerad, stöttande och från sin stol i bakgrunden är han fullständigt medveten om vad som sker på banan och vad det står i matchen. Han är lika nervös under matchen som han är skönt avslappnad när det är klart. Som tennisförälder lever man sig in i barnets match och bakom varje idrottsframgång finns stöttande föräldrar. Julias pappa uppskattar också Arvids och Willams strängning, bland annat för att maskinen kan ställas in på tiondels kilo. Jag är själv glad att maskinen fortfarande upplevs leverera precision, då den senast kalibrerades i Igor Tubics ägo på touren för snart 20 år sedan. Men säg inte det till någon är ni snälla!

Under förmiddagen spelades kvartsfinaler i damdubbel. Seedningskommittén kan konstatera att den haft helt rätt hittills, i denna klass och som den i princip alltid har i alla klasser. Mest slående från de i övrigt välspelade kvartsfinalerna är paret Wränghede/Elzviks glasögon. Vad är det som de har på sig? Vad jag också undrar är, om man köper dylika näsbonader, med extra reflekterande glas och stealthbågar, får man då med en snorkel på köpet? Och rentav grodfötter? Vi önskar cykloperna på Kvarnbacksvägen fortsatt lycka till i damdubbeln!

Imorgon har vi givet regnavbrottet idag ett fullständigt fullspäckat schema. Snälla, gör inte en Rosenthal. Och då talar jag inte om fotfelen, utan om att spela ett set som inbollning. Fem minuter gäller, annars får vi spela med självlysande bollar på slutet av dagen!

08:00 drar vi i gång, lycka till och håll serven!

Tävlingsledningen

Föregående
Föregående

Onsdagskrönikan

Nästa
Nästa

Måndagskrönikan