Söndagskrönikan och matchtips inför måndagen
Godkväll tennis lovers!
Först ut av våra tre "tipsmatcher" hade vi först matchen "Rage vs. Fear". På ena sidan Hugo Mårtensson och Ella Vucetic, den skicklige men arge, tillsammans med hans mentala coach. På andra sidan Annika ”full of fear” Hogen och Leo Bergqvist. Precis som tävlingsledningen spådde lyckades Ella och Hugo dra det längsta strået här. Av Hugos ilska såg vi ingenting, men initierade källor intygar å andra sidan att Ella har jobbat med Hugos temperament inom ramen för en särskild anger management-process, som pågått sedan augusti i förra året. Hogen höll samtidigt rädslan stången på ett beundransvärt sätt, varför det blev en jämn tillställning. Men denna gång räckte det inte ända fram. Ella och Hugo vann en välspelad match med 6-4, 6-3. Helt enligt Tävlingsledningens tips alltså.
Härefter klev Kricke och Elton in på banan mot Camilla och Lukas i Generation Dubbel. Kricke ville förekomma eventuell bollbrist och klev in på banan med ett rör under vardera arm. Vem som sedan tog befälet i denna dynamiska duo är lite oklart. Möjligen var det Elton men instruktionen hade i så fall inte riktigt gått hela vägen fram, eller så hade den gått fram för att sedan kuvas av den enorma underliggande drivkraft denna släkt har för att dräpa forehands så fort tillfälle uppstår. Typiskt sett med långt mindre intresse i var bollen hamnar än med vilken kraft den lämnar racketen. Noteras kan också att bollarna, båda rören alltså, var slut under andra set, då matchvärdarna fick gå och hämta ett nytt, tredje, bollrör. Kricke hävdade bestämt att det inte var han som hade slagit bort bollarna (möjligen korrekt om tolkat bokstavligt och i bestämd form, alltså alla åtta bollarna, men att Kricke skulle vara helt oskyldig till denna mindre miljökatastrof finner jag helt otänkbart, givet tidigare erfarenheter). Hursomhelst gick fler dräpare in än ut för den dynamiska Beerska duon just denna dag och matchsiffrorna skrevs till 6-3, 6-2. Beers vidare alltå, även det enligt Tävlingsledningens tips, vars förmåga att spå matchresultat nu börjar bli smått kuslig.
Slutligen hade vi då Fabian som skulle ställas mot BollJompa. På väg ned till Björkvallen imorse svängde Jompa förbi på cykeln, berömde gårdagens krönika men noterade samtidigt lite försynt att det inte är han, utan hans son, som skulle spela matchen. Precis som dagen innan har mopsarna från Lau varit framme och ställt till det för Tävlingsledningen. Att de inte kan hålla sig på mattan och stanna i Lau. Där finns ju mat, bubbelpool och ett trädäck som är större än Björkvallen. Jag förstår inte. Hursomhelst är Jomperiet en spelstil som Jompa med kraft försöker att sprida i Norden, och på sikt i världen. Var börjar man då inte, om inte hos sina barn. Joakim Andrén, inte John, ställdes alltså mot Fabian Sjöblom, med ett mål att stå upp för sitt heritage, och inte bara bevisa sig värdig det Andrénska namnet, utan helst också förfina Jomperiet och kanske rentav ta det till en helt ny nivå. Precis som Tävlingsledningen hade förutspått rann första set iväg då Fabian dominerade och styrde i högt tempo. Vändningen kom sedan – också det i enlighet med förväntan. Dock i form av en dubbelvändning, dvs först snabbt till Andréns favör och sedan direkt tillbaka till Sjöblom. Fabian går vidare efter 6-1, 6-0, enligt prognos med justering för mopsarnas inverkan på förutsättningarna.
I övrigt vill jag göra en iakttagelser som ligger utanför uppföljningen av lämnade tips:
Om någon är intresserad av att införskaffa matchande knähöga kompressionsstrumpor i glada färger så har familjen Sandberg agenturen för dessa för Östra Gotland. Dessa kan bli avgörande för att ömma vader skall hålla genom hela veckan och jag vore förvånad om jag inte ser åtminstone någon på Bollängsvägen i ett par redan imorgon, nu när tillgängligheten öppnat upp sig på ett helt annat sätt.
Nu över till måndagens matcher och dagens tips. I morgon startar både herr singel A och dam singel A.
Bland Herrsinglarna noteras särskilt matchen mellan Johannes Lundblad och Max Larsvall. Johannes gjorde entré i Ljugarn Open häromåret och stod då för bedriften att förlora mot samma spelare i samma tävling tre gånger inom loppet av fem timmar, ett rekord som registrerats i Guinnes Book of World Records men ännu ej vunnit laga kraft. Först förlorades det i dubbel A, sedan i singel A mot samma spelare som i singel, och därefter i dubbel-A igen mot samma par som alldeles nyss, men nu med en annan partner vars medspelare blivit skadad och lämnat sent återbud. Ändå är han här i år igen. Vad är det han inte förstår, kan man ju fundera över? Han måste älska tennis helt enkelt. Nu undrar ni kanske vem det var som vann alla dessa matcher, men denna fråga måste jag tyvärr avstå från att besvara, dels på grund av jäv, dels för att det vore oförenligt med min allmänt sett ödmjuka inställning. Motståndaren imorgon, Max Larsvall, är ett för tävlingsledningen okänt namn. Detta är alltid spännande – rentav lite läskigt – för Lundblad. Vad är det som kommer in på banan imorgon? Är det en sluggande junior? Eller en seg farbror? En precis tekniker eller ett yvigt fysfenomen? Det är mycket svårt att förbereda sig för match under sådana omständigheter. Kommer det att försvåra för Lundblad att sova? Kan sömnen i sin tur påverka matchen? Tävlingsledningens tips vilar i detta fall på statistik och sannolikheter. Om man är ordförande i en av Stockholms ledande tennisklubbar kan man helt enkelt inte förlora första omgång hur många gånger som helst. Det går liksom inte. Lundblad vinner och går vidare till nästa omgång.
Bland damerna ser vi bland annat Annika Hogen, som nu verkar ha fått sin rädsla under kontroll, mot Elsa Schröder. Det är Elsa som styr upp klubbstugan och all försäljning, samt agerar helpdesk och allmän support i alla tänkbara tekniska och otekniska frågor i Ljugarns IF. Ofta är de tekniska frågorna faktiskt otekniska, dvs den som ställer den tekniska frågan är sällsynt oteknisk. Men tillbaka från det sidospåret så skulle många kanske säga att Elsa har haft goda möjligheter att smygträna på jobbet. Kanske har förutsättningarna rentav varit lite orättvisa. Elsa skulle då sannolikt citera en till undertecknad bekant slalomtränare från norr. ”Tränat har jag gjort. Men smugit, det har jag faan inte” (måste uttalas på Pite-mål för att göra sig rättvist). Båda spelarna är starka från baslinjen och vi kommer få se långa cross-dueller på forehandsidan. Den spelare som bäst bryter detta mönster och gör det lite svårt för sin motståndare kommer att vinna. Elsa har tränat hårt (men alltså inte smugit) och går vidare efter en jämn och välspelad match.
Slutligen har vi klockan 15:00 en första omgång i singel A mellan William von Pongrácz, segrare i Herr Singel B i fjol, samt Jack Melcher-Claësson, segrare i herr singel B för tre år sedan. En B-match i A-singeln, eller hur skall man tolka detta egentligen? Nu är de alltså båda A-spelare, även om Jack funderar på hur många gånger man måste åka ut i första omgång i A innan man får spela B igen. Först är man B, sedan A och till sist B igen, slutligen OldBoys. Jack är närmare att bli B än att ha varit B. William har just blivit A och förväntas vara det under överskådlig framtid. William är emellertid inte i sin livs form utan på väg tillbaka efter att ha brutit handleden. Jack å sin sida spelar (och klär sig som bekant) som om han är på väg att bryta handleden. Och en och annan bräcklig kroppsdel. Så krämporna går kanske på ett ut. Vi har en junior med bra bolltempo mot en farbror i sina bästa år som snart kommer börja röka pipa, som möts i denna högintressanta drabbning. Ett litet tips till William: never make a runner run. Ju mer du flyttar runt Jack, desto bättre blir han. Ett tips till Jack: Ge ingen fart i bollen till William, då går det för fort för farbror. Den här matchen är mycket svårtippad, men jag tror att William tar den på bättre tävlingsvana och går vidare till nästa omgång.
Ha en trevlig kväll, vi ses på Björkvallen imorgon!
