Måndagskrönikan
God afton,
Jag sitter under björken med min dator och börjar skriva på dagens krönika. Kricke, med det som ni snart kommer att förstå för tillfället passande efternamnet Beer, kommer förbi och skänker en tröstande blick samtidigt som han ger mig en kall Loka Citron. För alla er som inte har en historia i någon av landets slalomklubbar, och därför inte har lärt er vad Loka Citron betyder på kortvågsradiospråk i Österrike, kan jag förtydliga att det handlar om en populär maltdryck som företrädesvis skall intas väl kyld, och som Kricke förvarar i sitt kylskåp på andra sidan häcken. Jag har fått en burk av märket ”The Lucky Bait”. Jag vet inte hur ”lucky” jag känner mig egentligen, efter min match i herrsingel A, men jag är helt uppenbart ett ”bait”. Bredvid sitter min motståndare, en inte helt obekant skäggis från Lau. Han är lika glad som alltid och även han har fått en Loka Citron av Kricke. På hans burk står det emellertid ”The Bear”. Ni förstår hur det gick i vår match. Björnen och betet. Jag vill helst inte prata mer om den här matchen, bortsett från att konstatera att om man ens ska komma i närheten av att vinna mot en skäggis så får man se till att vinna åtminstone de jämna gamen.
På banan bredvid stod Johan Storstrumpan Sandberg för en stark insats då han lyckades med bedriften att besegra seedade Jakob Svärdström i tre set. På bana Wilander höll Jack Melcher-Claësson, än så länge i turneringen bärandes förvånansvärt få neoprendetaljer, samtidigt på att ställa till med en skräll när han storspelade och tog andra set av Axel von Pongracz, som dock tog sig samman och stängde matchen bekvämt i tredje set.
Förmiddagen kännetecknades i övrigt av tidiga oldboys och ladies samt en del mixedmatcher. När jag själv kom ned till vallen vid 10:30 mötte jag Jompa på väg hem efter morgonpasset. ”Vunnit igen” ropade jag frågande. ”Jajamensan, två gånger” svarade Jompa och cyklade ned för dagens andra dopp och lunch, vilken i pensionärslivet normalt intas strax före 11.
Själv inledde jag dagen på samma sätt som den sedan skulle avslutas, med ett nederlag, i detta fall dock som förstaseedad i mixed open med Sussi. Hatten av för Cissi och Tom som var vassare i matchtiebreak. Vi får nog framgent hålla oss i klassen för steady couples och inte hålla på att svassa runt i openklassen!
Mattias Lindemann gjorde snart entré på vallen i sedvanligt subtil stil, för att coacha fram hans son Lukas, ni vet byns störste och mest allsidige multitalang vad avser idrott, med mera. Lukas själv var upprörd över att han inte fick något omnämnande i krönikan, då han nu äntligen vunnit en match, i någon sport, i detta fall första omgången i mixed open med Ella Vucetic mot Gustav Wränghede/Elsa Svärdström. Jag kan bara i just det fallet konstatera att den strategi som baserades på spetsade drinkar var så väl genomförd att GWs prestation hade lämpat sig bättre i rullstolsklassen, om vi hade haft en sådan i Ljugarn Open. Men det var å andra sidan starkt gjort av Lukas, och det måste sannerligen ha kostat på i plånboken, att peta i GW den mängden drinkar. En eloge till Lukas således, som tar förberedelsen på största allvar och som prioriterar Ljugarn Open så högt i sin sommarbudget. Mattias Lindemanns plan till trots, där hans tips var att spela på Arvid som han ansåg såg lite trött och klumpig ut, blev det bara två game att ta med hem till den Lindemannska samlingen av nederlag. Vi hoppas få se Mattias igen när det drar ihop sig i tävlingen, för att leverera sina oefterhärmliga realtidsreferat. Arvid Vucetic och Julia Asarnoj seglar bekvämt vidare till nästa omgång.
På tal om referat i realtid satt jag på bänken på eftermiddagen med Markus Elblaus som alla måste ge en klapp på axeln för sitt fantastiska arbete med Ljugarn Open för barn, som gick av stapeln i samband med tennisskolan. På banan såg vi Pelle Elblaus ta en solid seger mot musikern, allkonstnären och den talangfulle tennisspelaren Tom Ljungqvist. Markus hade på morgonen själv, i vanlig ordning, förlorat sin första match i B-singeln efter att ha fått med sig två salta pinnar hem från Jonas Högset. Jag frågade intresserat vad han egentligen säger till sig själv när han drar igång sina interna monologer på banan. Han förefaller här spela två olika roller, som pratar i dialog med varandra, i andra person. Han berättar att det är svårt att styra dessa olika röster. I vissa fall talar den ena rösten till honom, berättar han, på ett sätt han inte kan kontrollera. Ibland är rösten obehaglig, rentav hotfull och läskig, och han försöker då be den att gå att lägga sig, eller i alla fall vara tyst. Han har lärt sig med åren, berättar han vidare, att det är dumt att säga taskiga saker till den andra rösten, för då kan den bli ledsen, eller i värsta fall arg. I grunden försöker han därför tilltala sig själv på ett snällt sätt, för att minska risken för en större konflikt. I detta fall gick det sådär och möjligen störde den inre monologen återigen hans prestation. Högset går bekvämt vidare.
Philip Doftvik, som analyserat Rasmus Rapp i sådan detalj, fick givet omfattningen av förberedelsearbetet ganska lite betalt för sin insats. Rapp vann bekvämt och coach Bloss summerar på bänken att datainsamlingen har varit föredömlig och därtill att analysen varit bra, med slutsatser och en matchplan som i allt väsentligt till och med förtjänar visst beröm. Genomförandet var emellertid under all kritik, åt helvete rentav, konstaterar Bloss, som å andra sidan därmed kan se fram emot att få leverera desto fler privattimmar innan det är dags för Philip att göra comeback 2025.
Bloss gjorde sedan för egen del en mycket stabil insats mot seedade Gustav Norberg i herrsingel A, där han vann 6-0, 6-3. Niclas och Johan Sandberg är de två spelare som brutit seeden i åttondelsfinalerna. Well done!
Tuffare var det för Wille Edman mot Stefan Noble. Wille hade innan sagt att nu jäklar ska Stefan få springa. Stefan var frågande till detta, men lovade å sin sida att i alla fall en person skulle få springa på bana Edberg. Wille startade starkt och tog första game, varefter han var nära att ta både andra och tredje. Några fler game blev det emellertid inte för Wille, och att han fått springa framgick med all önskvärd tydlighet av den tröja han strategiskt sedan hängde på tork på bänken, för att reservera plats för att se kompisarnas efterföljande dubbelmatch. Så mycket hade han sprungit att tröjan tömde hela bänken på publik. Matchens attraktionskraft var alltså mindre än tröjans distraktionskraft för att kort återbesöka fysikens lagar. Någon var vänlig att bära bort tröjan, med en steril polygrip, så att matchen inte behövde spelas för tomma läktare.
Siste man till rakning på Björkvallen ikväll var Patrik Lundberg som tog sig an Martin Sterner i herrsingel C. Patrik spelar ju mestadels golf och ådrog sig under sin första match en sträckning, som han själv benämner belastningsskada, i vänster axel. Den som följer vad som sker på banorna med någon grad av noggrannhet undrar kanske hur Patrik, som är högerhänt och spelar enhandsbackhand, kan ådra sig en skada i vänster axel? Svaret är att det handlar om uppkastet i serven. Det kan ju te sig som en enkel rörelse, men om man är tillräckligt otränad kan en sådan rörelse som att lyfta handen över örat faktiskt ge upphov till en sådan allvarlig skada som Dr. Ödla med all säkerhet skulle sortera in i facket tennistrauma.
En sista spaning är att vi har ett nytt stjärnskott på vallen; Emma von Pongracz, 12 år. Tänk om man kunde köpa hennes backhandswing på postorder. Vad hade vi betalat för den? Emma och Lisa Dauchez förlorade i en bra match mot förstaseedade Elsa Ödqvist och Märta Vucetic i damdubbeln, men krönikörens tips är att Emma vinner damsingel A senast 2027!
Och slutligen, det ser ut som det kan bli lite regn i natt, så morgonpigga själar är alltid välkomna i ottan att raka banorna så vi kommer igång i tid!
Over and out!
